Framtida generationer

Den globala klimatförändringen är utan jämförelse vår tids största utmaning. Att framtida generationers och planetens öde ligger i våra händer är som tydligast när vi betraktar den allt snabbare upphettningen och dess djup­gående samhällskonsekvenser. Enligt FN:s klimatpanel IPCC är det inte osannolikt att den globala uppvärmningen kommer att överstiga den ökning på två grader som till exempel i diskussionerna inför Parisavtalet 2015, betraktats som en absolut smärtgräns. Om ökningen ”bara” blir två grader kommer 20–30 procent av alla nu levande arter att hotas av utrotning. Förutsättningarna för jordbruket i tropikerna kommer att försämras kraftigt även av en minimal temperaturökning, och vid en något större ökning kommer jordbrukets förutsättningar försämras drastiskt i hela världen.

Det finns idag en omfattande vetenskaplig litteratur om olika utsläppsscenarion och de möj­liga klimatförändringar de kan orsaka. Denna forskning är en utmärkt grund för planering av vad som behöver göras, men ett välgrundat agerande kräver att vi tar mycket större hänsyn till resultat inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forsk­ning rörande värderingar, beteenden och institutioner. Naturvetenskaperna kan inte säga oss vilken nivå av uppvärmning vi bör sikta mot eller hur mycket konsumtion vi bör vara villiga att offra, eftersom sådana slutsatser inte kan dras utan hänvisning till moraliska värden och normativa principer.

Vilka intressen har värde? Varför ska just vår tids bästa välfärdsnivå behållas? Vetenskapens metoder för att mäta mänsklig och samhällelig framgång är daterade – hur ser de nya ut? Även klimatförändringars påverkan på djur och natur kommer att undersökas – har vi moraliska skyldigheter här och hur ser de i så fall ut? Temat Framtida generationer för samman forskare i ekonomi, sociologi, psykologi, filosofi, demografi och statsvetenskap – inklusive forskare knutna till just IPCC – som undersöker framtida generationers levnads- och samhällsförutsättningar.

Givet de olika klimatscenarier vi står inför framgår att framtida människors levnadsbetingelser och planetens hälsa står på spel. Detta väcker viktiga och svåra frågor om våra plikter gentemot kommande generationer och om hur vi moraliskt ska ta ställning till olika framtidsalternativ.

Klimaträttvisa är ett exempel på de etiska frågor forskningen analyserar: Hur bör vi fördela kostna­derna för utsläppsminskningar och anpassningsåtgärder på ett rättvist sätt? Ett vanligt svar är att de som orsakat föroreningarna ska betala, men vilka är ”förorenarna” – länder, regeringar, privata företag eller enskilda individer? Bör utsläppen räknas i produktions- eller konsumtions­ledet? Här är också befolkningsfrågan viktig – hur vi hanterar klimatförändringar kommer att påverka den framtida befolkningens storlek, liksom dess storlek kommer att påverka klimatförändringen. Hur många människor kan det finnas på jorden över tid givet de resurser som finns och kommer att finnas beroende på olika scenarier för den teknologiska utvecklingen, och givet en viss nivå av välmåga?

Det vetenskapliga fältet klimatetik har expanderat i takt med klimatkrisens allvar och IFFS har utvecklats till ett internationellt nav för forskning om klimatetik. Målet för IFFS klimatetik­forskning är att finna svar på frågor om hur våra plikter mot framtida generationer är beskaffade och hur vi ska värdera framtida liv och framtida levnadsförhållanden i våra politiska beslut.

I stort sett alla människor är för hållbar utveckling, men vad menas egentligen med att något – en ekonomi, en miljö, ett samhälle – är hållbart och varför är det önskvärt? En av de populäraste definitionerna av hållbar utveckling lanserades 1987 av Brundtlandkommissionen i en då banbrytande rapport som etablerade begreppet och redogjorde för sambandet mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring. Hållbar utveckling är enligt kommissionen ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Det låter övertygande, men när man skrapar på ytan av denna definition dyker flera frågor upp. Vad menas till exempel med ”möjligheter”? Kan något räknas som en möjlighet även om chansen till genomförande är mikroskopisk? Och vad menas med ”behov”? Många ekonomer har påpekat att det är välfärd snarare än behov som ska stå i fokus. Ett förslag är att en utveckling är hållbar om den välfärdsnivå vi åtnjuter idag bibehålls och åtnjuts av alla framtida gene­ra­tioner. Tanken är då att vi bör främja en hållbar utveckling genom att hantera våra natur­resurser så att en bibehållen välfärdsnivå är möjlig.

IFFS forskning om hållbar utveckling undersöker ovanstående frågor, men även värdet i att skapa möjligheter som det finns goda skäl att anta bara ett fåtal kommer att kunna utnyttja. Kan det vara bra att begränsa framtida generationers handlingsutrymme så att det blir svårare för dem att agera på ett sätt som skadar miljön och skyndar på klimatförändringar?

En annan alltmer inflytelserik idé i klimatdebatten är ”grön tillväxt”. Den höga levnads­stan­darden i många av världens länder – och en relativt framgångsrik fattigdomsbekämpning i de flesta andra länder – är ett av mänsklighetens allra största framsteg. Men den ekonomiska tillväxt som möjliggjort detta välstånd har krävt ett högt pris för natur och icke-mänskligt liv i form av klimat­förändringar, krympande biologisk mångfald och en bitvis förödande avskogning. Om vi inte ändrar kurs nu går världen mot en ekologisk katastrof.

Men betyder det att man måste överge den tillväxtpolitik som har tagit oss till den höga levnadsstandard som folk i världens rikare delar idag åtnjuter? Inom forskarsamhället och intressegrupper på miljö- och klimatområdet är denna fråga en av de mest omtvistade. Vissa forskare, experter och politiker är optimistiska gällande möjligheterna till ”grön tillväxt”. Andra menar att vi inte kan ha en hållbar tillväxt frikopplad från föroreningar och konsum­tion och att vi successivt måste gå mot ”nedväxt”. På IFFS försöker filosofer och ekonomer formulera nya, skärpta begrepp och metoder för att mäta tillväxt, välstånd och utveckling.

Att klimatförändringar kommer att påverka människors hälsa är väletablerat, men det saknas sätt att utvärdera dessa effekter. Det saknas också kunskap om hur anpassningsmekanismer fungerar och hur dessa kan översättas till effektiva interventioner. Utvecklingen aktualiserar såväl metodologiska som empiriska och normativa frågor. Hur skaffar vi oss kunskap om hälsoeffekter i region där det finns knapp tillgång till data? Hur ser relationen mellan temperaturförändringar och hälsa ut? Hur bör mortalitet och morbiditet kombineras i generella hälsomått?

Nästan alla länder har skrivit under Parisavtalet och flera nationer har formulerat ambitiösa nationella klimat­mål. Samtidigt råder forskningskonsensus om att klimatåtgärderna fortsätter att vara otillräckliga och att tiden börjar rinna ut. Vilka faktorer, på kollektiv och på individuell nivå, står i vägen för att de nödvändiga åtgärderna vidtas?

Forskning har visat att det fort­farande finns mycket osäkerhet och motstånd bland allmänheten. De flesta EU-medborgare rankar inte klimatförändringar som det viktigaste globala problemet, och det är inte självklart att man tar hänsyn till klimatet i sin vardag eller när man röstar. Hur kommer det sig?

Inom IFFS forskning om klimatpsykologi har en rad avgörande faktorer identifierats som är kopplade till såväl ideologi som genus, och sanna eller falska föreställningar om vad ”klimatåtgärder” innebär. En av de största luckorna i forskningsfältet är hur psykologiska och sociokulturella faktorer samspelar. Hur hänger trygghet och rädsla ihop med genus och privilegier, och hur ska sådana fenomen förstås mot bakgrund av klimatkris och ideologi?

En viktig lärdom av regeringars hantering av covid-19-pandemin är att en effektiv respons på den globala hälsokrisen förutsätter att top down-interventioner – som utegångsförbud, skolstängningar och karantänbeslut – kompletteras med bottom up-åtgärder som förändrar människors beteenden. Storskaliga beteendeförändringar uppnås när de sociala normerna i samhället – de informella regler som föreskriver vad vi bör eller inte bör göra – ändras. Normer har visat sig vara särskilt viktiga för att lösa vad samhällsvetare kallar ”sociala dilemman”, kollektiva handlingsproblem som uppstår i situationer där det å ena sidan vore fördelaktigt för hela gruppen om en viss handling utförs av de flesta eller alla, men där det å andra sidan inte finns starka skäl för enskilda individer att utföra handlingen. Eller till och med goda skäl att inte utföra handlingen. Dessa dilemman dyker upp i många kontexter: Vilken skillnad gör min röst för valutgången? Vad spelar det för roll om bara just jag tar flyget till Köpenhamn? Varför ska Sverige bli klimatneutralt om världen som helhet går i annan riktning?

Vikten av att undvika sociala dilemman visar på behovet av studier av hur sådana dilemman förändras och hur de kan påverkas av interventioner. IFFS undersöker hur ett sjukdomshot förändrar sociala normer och människors förmåga att samarbeta för att lösa sociala dilemman i samband med kollektiv risk.

Det saknas också fortfarande en heltäckande etisk teori som löser kollektiva handlingsproblem. Ett av syftena med IFFS forskning om sociala dilemman är att formulera en sådan teori, genom att först utveckla de bästa versionerna av två grundläggande ansatser i fråga om kollektiva handlingsproblem, och sedan kombinera dem. Dels den kollektiva ansatsen som hävdar att grupper har kollektiva plikter att främja värdefulla kollektiva handlingsmönster och att individuella plikter sedan kan härledas från dessa kollektiva plikter, dels koordinationsansatsen som fokuserar på var och ens individu­ella plikt att koordinera våra beteenden så att ett värdefullt kollektivt handlingsmönster säker­ställs.

Framtida generationer (2:10 minuter)