Det socialt hållbara samhället

Med ett socialt hållbart samhälle avses vanligen ett jämlikt och jämställt samhälle där människor lever ett gott liv med god hälsa, utan orättfärdiga sociala och ekonomiska skillnader. Ett samhälle där människor känner tillit till och förtroende för samhälleliga institutioner och varandra och är delaktiga i samhälls­utvecklingen. Temat Det socialt hållbara samhället omfattar forskning om processer som hotar sådana värden: bristande integration, diskriminering, kriminalitet och ojämlikhet. Men det handlar också om det som tvärtom utgör en betydande del av kittet i samhället, våra normer.

Parallellt med de klassiska sociologiska och nationalekonomiska diskussionerna om ras, etnicitet, religion, diskriminering och social stratifiering har de etablerade förklaringarna till orättvisors förekomst på senare år kompletterats med ett viktigt perspektiv från kognitions­vetenskap, socialpsykologi och medvetandefilosofi, där man undersöker hur implicita föreställ­ningar påverkar och påverkas av vårt beteende. Den typen av tankar, emotioner, perceptioner och reaktioner som påverkar oss på ett omedvetet eller till synes ”automatiskt” plan kallas implicit kognition. Denna forskning väcker nya frågor som blir relevanta för flera av de områden som beforskas i temat.

En av de största utmaningarna för det socialt hållbara samhället är integrationen av utrikes födda och deras barn. Kan vi erbjuda utrikes födda chansen till ett värdigt liv på lika villkor som majoritetsbefolkningen?

Dessvärre är integrationsfrågan faktasvag och i debatten hänvisas ofta till enstaka, inte sällan lösryckta, indikatorer. För vissa är det arbetslöshet eller inkomst som avgör om integrationen kan betraktas som lyckad eller ej, för andra är det brottslighet eller språkkunskaper som representerar de relevanta måtten på ”fungerande integration”, medan ytterligare andra betonar bostads­segregationen som avgörande integrationsindikator.

IFFS integrationsforskning skapar en mer täckande bild av integrationen i Sverige, även i jämförelse med andra länder. Integration har här betraktats som ett fenomen bestående av tre dimensioner – strukturell, social och kulturell integration – vilka undersöks med hjälp av olika mått. Vissa mått koncentrerar sig på utbildning och jobb (strukturell), andra på val av eller brist på vänner och nätverk (social), och ytterligare andra på värderingar, identifikation och religiositet (kulturell). Men integration är också en process som innefattar olika aktörer, såväl utrikes födda som majoritetsbefolkning, vilka påverkar varandra ömsesidigt. Mot bakgrund av denna tidigare forskning fördjupas kunskapen om integration för att till exempel förstå varför den sker olika snabbt och hur och varför värderingar kan skifta mycket mellan olika grupper av utrikes födda.

Inom filosofi och politisk teori har den dominerande diskussionen om diskriminering främst förts ur ett normativt perspektiv, där frågeställningar om rättvisa, etik och sociala konstruk­tioner har utforskats. Inom samhällsvetenskaperna, till exempel sociologi, ekonomi och psyko­logi, har man istället genom empiriska studier fokuserat på hur diskriminering faktiskt uppstår och fortlever, och vilka konsekvenser den får i termer av ojämlikhet, segre­ga­tion och ökade spänningar mellan grupper.

Inom analytical race studies har två teoretiska resonemang kring begreppen ras och etnicitet utkristalliserats i den samtida diskussionen. Dels det som kan beskrivas som en ”färgblind” position, enligt vilken begrepp som ras och etnicitet varken bör användas i officiella dokument eller för att utforma policy. Dels, i kontrast till denna uppfattning, raskonstruktivismen, som menar att föreställningar om ras alltjämt har stor påverkan på människors livschanser, eftersom ojämlikheten finns kvar som ett kulturellt arv i den västerländska kulturen och upprätthåller hierarkier baserade på föreställningar om hudfärg. IFFS diskrimineringsforskning väver samman flera av ovanstående ansatser i tvärvetenskapliga samarbeten.

Analytisk genusforskning har huvudsakligen fokuserat på relationen mellan kön och social stratifiering, hur och varför män och kvinnor ”sorteras” in i olika positioner på arbetsmarknaden och i familjen, och vilka ojämlikheter det leder till i fråga om makt, ekonomi och hälsa. Empirisk forskning har kunnat dokumentera vad som förefaller vara effekten av omfattande normförändringar i stora delar av världen, däribland Sverige. Enligt en rad uppmärksammade fältexperiment gjorda av IFFS forskarteam diskrimi­neras till exempel inte längre kvinnor i rekryteringsprocessen i Sverige, oavsett yrke. Samtidigt fortgår ojämlikhet mellan könen i andra dimensioner. Sambanden mellan dessa utvecklingar och deras konsekvenser undersöks nu vidare av normforskare, filosofer och arbetsmarknadssociologer på IFFS i en rad nya såväl empiriska som teoretiska studier. Som helhet syftar IFFS studier av rasism, sexism och diskriminering till att i samverkan mellan olika akademiska fält stärka vår förståelse av diskrimineringsförlopp, hur de uppstår, upprätthålls, fortgår, och vilka konsekvenser de får för individer och samhällen.

Organiserad brottslighet och våldsbejakande extremism är exempel på kriminella samarbets­strukturer som under de senaste 25 åren ställt det svenska samhället inför nya utmaningar. Under 2020-talets första år blev ”skjutningarna” ett begrepp för politiker och allmänhet och Sverige har idag en omfattande organiserad miljö av kriminella och extremister som både till storlek och aktivitetsgrad utgör ett hot mot såväl enskilda medborgare som hela rättsstaten. Sverige är inte ensamt om den här utvecklingen, men sticker ut både i termer av antalet personer som har rest till konfliktområden för att ansluta sig till terrororganisationer, graden av högerextrema aktiviteter och antalet skjutningar och sprängningar i kriminella miljöer – allt med stora konsekvenser för tilliten, jämlikheten och hållbarheten i det svenska samhället.

Granskningar visar att studier av våldsbejakande extremism, radikalisering, terrorism och gängkriminalitet behöver bli mer empiriskt orienterade, i synnerhet finns behov av mer kvantitativ och tvärveten­skaplig forskning. IFFS forskning är just tvärvetenskaplig och har ett utvecklat fokus på hur social organi­sering i form av kriminella samarbeten uppstår. Utgångspunkten är att social organisering föds ur medvetna beslut i syfte att kontrollera någon form av kollek­tiv resurs, där ett eller flera grundläggande organisationselement – medlemskap, hierarki, regler, övervakning och sanktioner – ingår. Utifrån denna referensram studeras sedan dels upp­komsten, upprätthållandet och nedbrytningen av organiseringen, dels hur olika organisa­tions­element hänger samman med varandra. Forskningens syfte är att utveckla och tillämpa olika statistiska mått för att mäta organiseringsgraden i komplexa nätverk, och därmed förbättra möjligheterna att förklara kriminella miljöers utveckling.

Social och ekonomisk jämlikhet är ett värde som i många politiska sammanhang betonas som en förutsättning för ett socialt hållbart samhälle. Men stor oenighet råder om vilket mått på jämlikhet som är relevant och vilken vikt detta värde ska ges i förhållande till andra samhälleliga målsättningar som till exempel frihet och effektivitet.

För att kunna öka vår förståelse av jämlikhetens roll vid bedömningen av samhällets utveckling krävs att vi tar ställning i en rad olika frågor, både om jämlikhetsbegreppet i sig och om relaterade begrepp, vilket är ett av syftena med IFFS jämlikhetsforskning.

I förståelsen av jämlikhetsbegreppet är en viktig utgångspunkt att det tillåter grader. Ett samhälle kan vara mer eller mindre jämlikt eller ojämlikt och vi behöver något sätt att registrera och benämna dessa skillnader. Det är oklart vad som är den rätta ”valutan” för mått på jämlikhet i olika samman­hang. Är det inkomster, förmögenhet, välbefinnande, preferenstillfredsställelse, rättigheter eller något annat? Ett ytterligare problem är att de vanliga måtten på ojämlikhet inte tar hänsyn till förändringar i populationsstorleken på ett bra sätt.

IFFS driver flera forskningsprojekt som undersöker nya sätt att benämna och mäta ojämlikhet, de olika formernas relevans för olika samhälleliga utfall, och vilken typ av jämlikhet som är normativt relevant i vilket samman­hang.

Gemensamma normer – informella och formella regler för hur vi beter eller bör bete oss – är en viktig del av det sammanhållande kittet i ett samhälle. Men normer förändras över tid. Synen på barnaga har till exempel ändrats radikalt de senaste hundra åren. Synen på jämställdhet mellan könen och på demokrati har skiftat under samma tid. Hur kommer det sig att beteenden som av en majoritet tidigare setts som acceptabla med tiden blir helt oacceptabla? Och omvänt, varför är det nu vanligt med beteenden som en gång av många betraktades som avskyvärda?

Att förstå dessa förändringar är nödvändigt för att kunna hantera de utmaningar vi står inför, inte minst för att kunna lösa de sociala dilemman som ligger bakom hinder för att hantera klimatförändringar och reaktionerna på pandemier. Men också för att hantera den sjunkande tilltron till demokratin och nya teknologiers utmaningar vad gäller synen på privat och offentligt.

Forskare på IFFS skapar och testar teorier som förklarar hur, när och varför sociala normer förändras. Målet är att få en så noggrann förståelse av vad som får normer att förändras att vi, i grova drag, ska kunna förutsäga utvecklingen i en överskådlig framtid.

Inom uppdraget att utveckla nya metoder för framtidsstudier bedrivs sedan 2018 konst­närlig forskning på IFFS. Den konstnärliga forskningen utgår ifrån konstnärernas prak­tiker – som film, teater, skulptur, litteratur, måleri, fotografi – och tack vare institutets breda tvärveten­skap­liga forskar­miljö ges konstnärerna möjligheter att korsa sina undersökningar med mer traditionella vetenskapliga metoder och perspektiv. Samarbetet mellan konst och andra forskningsområden har den viktiga funktionen att med konstnärlig metodik, gestaltning och annorlunda erfarenhetsprövningar finna nya vägar för att visualisera och självständigt kommentera komplexa forskningsrön för en bredare publik. När kunskaps­fält som konst, teknologi, filosofi och samhällsvetenskap möts utvecklas inte bara den konst­närliga forskningen, den berikar också framtidsstudierna med nya bilder, mönster, upplevelser och reaktioner. Klimatkrisen, den nu levande mänsklighetens största gemensamma etiska utmaning – enligt vissa också en ”fantasins kris” – har visat sig vara ett av många problemkomplex väl lämpat för den sortens möten mellan konst och vetenskap. Under senare år har flera av Sveriges mest etablerade konstnärer inom sina områden knutits till IFFS, och med institutets forskningsmiljö som ram undersöks nu inte bara klimatfrågans existentiella riskspel utan också sanningsföreställningar i dokumentärt berättande, förutsättningsförändringar för scenkonstens styrning, och berättarestetik i vetenskaplig framställning.